Passion

Förra lördagen hade vi en hemmaturnering i innebandy som gick åt skogen. Jag hade bett min fina vän Hanna att ta lite bilder och än en gång får man väl konstatera att man inte kan se snygg ut då man spelar... Vad gör jag t.ex. egentligen på den sista bilden? Ser mer ut som någon dans än innebandy. :D
 
På tal om innebandy så har min motivation legat ganska nära botten ett tag, men har nu börjat träna med ett annat lag och fått bra nyheter inför nästa säsong så sakta har motivationen börjat öka igen. Det är verkligen skönt då det värsta är att plötsligt inte ha någon motivation till att göra det du älskar av olika orsaker.

Att leva med en "skada"

 
Något som de flesta som läser den här bloggen antagligen vet är att jag är ganska mycket igång och spelar olika sporter och tränar. Något som de flesta av er också säkert vet att skador är något som nästan alla idrottare råkar ut för någon gång, vissa mer ofta än andra. Något som ni kanske dock inte vet är att också jag har lidit av en "skada" i ungefär ett halvårs tid.
Det började på sommaren då jag sommarjobbade i glasskiosken och stod flera timmar per dag. Där till tränade jag lite, men inte alls lika mycket som nu då både futsal- och innebandysäsongerna är i full gång. Problemet jag har är alltså i mina fotsulor, vilket började med att endast hälarna gjorde ont men spreds sedan till hela fotsulan. Då det var som värst (i början av hösten) kunde jag inte ens gå en kilometer utan att det gjorde så ont att jag knappt klarade av att gå. För mig är mina sporter verkligen typ allt, speciellt vintertid, och därför var jag såklart väldigt orolig över den här smärtan och att den skulle förstöra kommande säsong i futsalen och innebandyn, något som jag hade sett fram emot hela sommaren.
Av den orsaken var jag väldigt envis och ville absolut inte gå till läkare eller något och visa upp mina fötter, trots att mamma bad att jag skulle göra det. Jag tyckte det var bättre att leva med smärtan istället för att riskera att få träningsförbud eller liknande. En dag fick jag dock nog och tänkte att nej nu orkar jag inte mer, jag måste få veta vad som är felet och vad som måste göras för att fixa det så vi beställde tid till en privat fysio i Hangö. Dagen kom och jag var rätt så nervös av att höra domen och tro mig att jag blev förvånad då fysion inte hittade något fel på mina fötter. Han kände dock att "spänningar" i fötterna och utgående från det jag berättat kom han fram till att jag hade belastningsskador i fotsulorna.
Jag blev väldigt lättad av att höra det, eftersom jag hade förberett mig på något värre som krävde någon slags åtgärd, men nu på efterhand har jag börjat funderat på om det här ändå var ännu värre. Min fysio tyckte att jag småningom borde välja att antingen bara spela innebandy eller futsal, ett val som jag inte på lång väg är redo att göra ännu. Eftersom båda sporterna belastar fötterna så pass mycket då det är snabba vändningar på hårt golv var han orolig över hur det ska sluta om jag fortsätter i samma takt som innan. 
 
... och tror ni att jag har slutat någondera, eller ens funderat destomera vilken sport som är mitt första val? Svaret är nej. Här är jag idag i samma läge som innan, men medveten om var problemet ligger. Jag har dock försökt mitt bästa att inte springa om det inte är futsal eller innebandy träning/match (t.ex. värmer jag i princip alltid upp på crosstrainern på gymmet istället för löpbandet). Mina problem är inte lika stora som i början på hösten och att gå gör sällan ont idag. Dock går det sällan en träning eller match där jag inte känner av smärta i mina fötter, men jag antar att man blir van. Jag har såklart läst lite på nätet om den här typen av skador och fått fram att det oftast tar från ett halvt till till och med ett och ett halvt år för dem att läka, en tid som jag verkligen inte klarar av att vila.
Visst, ibland vill jag bara gråta för att jag inte orkar med smärtan mer, men kärleken till sporten gör att jag klarar att spela dendär matchen och jag har lärt mig att leva med den och inte fästa allt för stor uppmärksamhet vid smärtan. Jag vet att det här inte är rätt sätt att handskas med en situation som den här, där man fått order att ta det lugnare, men att vila är inget alternativ för mig just nu. Sporten är allt jag har i den här staden under vintern, en av de få saker som håller mig igång och gör mig glad. Jag har alltid varit så tacksam över att jag inte råkat ut för någon större skada, t.ex. någon som krävt operation, men nu har det blivit min tur att få känna på hur det känns i en lite lindrigare version. Jag hoppas att dessa problem blir lättare med tiden och kanske till och med skulle försvinna, men det får framtiden visa! 

Monday and tuesday

Bild 1: En bild från förra veckans övernattning med Emmy. Bild 2: Före måndagens bröst och axelpass. Bild 3: Mina fina fyrbenta vänner.
Bild 1: Efter gymmet på måndag. Bild 2: Stella är typ världens mysigaste när den sover hehe. Bild 3: Har saknat goda bär så galet mycket under vintern eftersom "sommarlagret" snabbt tog slut, idag hade mamma dock köpt hem och det var verkligen gott!
 
Veckan har börjat i skolans och träningens tecken, helt som vanligt alltså. Slutade skolan 12 igår och jag var hemma hela dagen före gymmet kallade på kvällen. Drog ett bröst och axelpass, var lite småslö men fick ändå bra kontakt med musklerna! Idag var det ben på schemat och det var kanske inte det skönaste då jag fortfarande led av träningsvärk från lördagens ben, men p.g.a. innebandyturnering på veckoslutet var det i princip enda dagen som vi kunde träna det. Har njutit av en ledig kväll ikväll och senare kommer det en bra Champions League match så klagar inte!
 
Hoppas ni alla har fått en bra start på veckan. :)

RSS 2.0